För en timme sedan kom en finsk tjej och hämtade upp Buzz. Hon ska ta hand om honom medan vi är i Sverige ett par dagar. Det känns så himla jobbigt att lämna iväg sin lilla vovsing. Fast jag vet att han mår bättre hemma hos någon än på en kennel eller i bagageavdelningen på flyget. Denna finska tjej har dessutom en egen liten chihuahua som bara älskade Buzz. Vet inte om kärleken är besvarad direkt, men förra gången de träffades lade sig Buzz sig ner och vifta på svansen åt henne efter "bara" en timme. Nu håller jag tummarna för att allt fungerar väl.
I morgonbitti bär det av till Sverige, så det är möjligt att det blir lite bloggtorka fram till nästa vecka.
Usch! Jag blev rent svett när jag läste överskriften, trodde han blivit sjuk och...ja, du förstår.
SvaraRaderaHur länge blir du i Sverige? Hoppas din vistelse blir riktigt, riktigt bra!
Jag är bara kvar till på söndagen. Vi ska på begravning. Min makes mormor har gått bort. Men hon var 91 år, så det var inte helt oväntat. Fast tråkigt ändå förstås!
SvaraRaderaSkojade till det lite med rubriken där... Hoppas slippa skriva den på riktigt på många, många år ännu.
Hon har förhoppningsvis haft ett långt och bra liv. Men ledsamt ändå när det sker...
SvaraRadera