Depp

Idag känns allt så himla surt och jag vet att jag borde tänka på alla fattiga och svältande i Afrika, alla demonstranter i Egypten, alla cyklondrabbade i Australien... Men det känns i alla fall så förbaskat trist.

Det enda jag skulle vilja ha just nu är lite snabbt socker. Och ändå fuskade jag i morse och åt knäckebröd med kaviar. Vi hade inget annat hemma.

Jag längtar hem till Sverige och ett "normalt" liv. Om det nu finns något sådant. Antagligen hade jag varit precis lika deppad där som här. Problemet är att här har jag liksom tid att ägna mig åt deppandet ordentligt. Eller, ja, här TAR JAG MIG tid i alla fall. Att deppa alltså.

När tempot (i vissa avseenden) sjunker i ens tillvaro borde man ju ha tid att göra en massa saker. Men jag får liksom inte till det. Jag är passiv och rastlös på samma gång. Och så VET jag ju att det är massor av saker som jag borde GÖRA. I stället går jag runt och känner mig ensam och övergiven. För mig personligen är det INGEN LYX att vara ensam hemma hela dagarna. Jag liiiiiider. Jag blir avundsjuk på alla som får gå till jobbet, som åker på semesterresor tillsammans med andra familjer, på folk med massa pengar, på smala tjejer... Fatta. Jag är nog missnöjd med det mesta förutom mina ungar, min hund (och ibland min man) då.

Idag hade jag tänkt göra en massa grejer, men min webbmail funkar inte. Sååå frustrerande Men man kan ju inte skylla allt på den. Finns andra saker att göra. Men jag blir blockerad av det som INTE fungerar.

Jag blir så TRÖÖÖÖÖÖÖÖTT på mig själv. STÖÖÖÖÖÖÖÖÖN.