Mars och våren är här! Hemma i Sverige har de snö på många ställen. Med det i åtanke kanske detta ställe ändå inte är så tokigt? Idag ösregnade det visserligen på förmiddagen, men nu lyser solen, det är klarblå himmel och temperaturen ligger på 11 grader. Det är fantastiskt vad glad man kan bli av så fundamentala saker som väder.
Jag mötte en svenska i affären i fredags. Hon sa: - Ja, nu är det väl snart dags att besöka källaren... Alltså, bli lite deppig och nere efter att ha flyttat hit. Hon vet inte hur rätt hon hade. På sistone har jag varit lite upp och ner i humöret. Eller egentligen kanske mer att jag grottat ner mig i mer existenciella frågor. Varför är vi här? Vad gör jag som medföljande fru? Är det värt alla uppoffringar? Är det verkligen bra för ungarna? Vad tycker jag själv egentligen? Vad har jag för värderingar? Vad är värt något? Alla dessa frågor resulterade i att jag läst boken "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch. Boken kom ut förra året och handlar om hur universitetsprofessorn gör upp med livet efter att han fått veta att han är döende i cancer. En mycket läsvärd bok som fick mig att genast försöka se lite ljusare på tillvaron. Livet är det som pågår här och nu! Alldeles för ofta glömmer man bort det! Skäms på mig.
Precis så känner jag också efter att känt mig missnöjd med min tillvaro och jämfört det med mina patienters tillvaro. Jag lever och har hälsan för sjutton, strunta i I-landsproblemen säger jag till mig själv då. Men sen har jag inte bytt land i vuxen ålder heller, det är säkert inte lätt.
SvaraRadera