Lycklig hundägare!

Ja, fan trot, men så är det!!! Jag är så glad åt min hund! Han tillför så mycket motion i min vardag... Förutom det har jag fått uppleva alla typer av väder sedan i augusti, under nästan alla dygnets timmar.

Buzz blir lika glad VARJE gång jag kommer hem. Han är inte tjurig, skriker inte och är obrottsligt lojal. Dessutom får han mig att känna mig behövd när han kommer och buffar med nosen och vill upp i famnen. Samtidigt har jag en möjlighet att säga nej utan att han bryter ihop. Då lufsar han bara iväg och lägger sig i korgen, eller försöker hos någon annan.

Hundtränaren som jag besökte i tisdags sa att min hund såg mig som ledare och kände förtroende för mig. Han visade på flera exempel och det var inte utan att jag kände mig både glad och stolt! Faktum är att det känns som att Buzz och jag blivit mer och mer samspelta. Det är skönt att utöva hunddressyr nu när barnen börjar komma in i tonåren och hormonerna stormar. Det finns i alla fall någon (hunden) som lyssnar... Var tog mina små gulliga ungar vägen???? Hunddressyr känns faktiskt fullständigt möjligt i jämförelse med barnuppfostran just nu. Kan kanske vara ett bra sätt att bygga upp sitt självförtroende på ;-) Tror ni att klickerträning funkar även på ungar?