Nu har jag visat vårt hus fem gånger sedan förra veckan! Det är otroligt frustrerande och jobbigt. Dels för att jag måste visa huset (enligt kontraktet visst) tre gånger i veckan och dels för att jag hela tiden måste hålla allt i ordning. Man vill ju liksom inte att folk ska trampa på ungarnas smutstvätt, snubbla över skorna i hallen eller se en snuskig köksbänk. Jag tror bestämt inte att jag haft det så här rent och fint sedan vi flyttade in. Faktum är att det är väldigt trevligt när det är så här städat och rent, men jösses vad det kostar tid, ork och lust.
Idag kom det i alla fall en norsk familj tillbaka och tittade på vårt hus igen. De gillar huset och jag hoppas att de kommer att välja det. Då slipper jag städa som en galning varenda kväll och förmiddag. *håller tummarna* Buzz gillar inte husvisningarna alls och har börjat morra på "inkräktarna". Det känns väldigt olustigt. Jag undrar om han känner av "flyttvibbarna"? Han blev ju övergiven av sin förra familj när de var på väg att flytta. Är det ens möjligt att han förstår/känner av detta? Vet inte riktigt hur jag ska hantera honom heller. Jag ser till att öppna dörren/grinden för de som kommer, så att han förstår att det är okej. Ändå känner han sig väldit obehaglig till mods när folk går runt i huset och öppnar dörrar och skåp. Om det blir fler gånger tar jag nog och går en promenad med honom under tiden.
Och apropå husvisning så har vi ju börjat leta hus i Frankfurt. De ser jättetråkiga ut när jag letar på nätet. Suck. Köken verkar små och faktiskt skitfula. Vad har tyskarna för smak egentligen??? När jag hittar något som äntligen ser ut att vara i min smak - ja då är månadshyran på 5 900 Euro (typ 55 000 SEK)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)