Igår vs. idag

Igår var jag ett under av effektivitet. Jag gjorde hur mycket som helst. Jag postade brev som legat alldeles för länge, fixade naglarna, var på återbruket, städade, tvättade, ringde obehagliga telefonsamtal och gick på fyra promenader med min hund. Idag känns allt bara grått och trist. Har redan följt ungarna till skolbussen, gått en långpromenad med hunden, fixat disken och soporna. Sitter här nu med min "andra" frukost (kaffe) och funderar på vad jag ska göra. Inte för att det saknas saker att göra. Nä inte alls. Men för att lusten inte finns till någonting alls. Ibland undrar jag om det finns NÅGONTING som jag egentligen tycker är så där riktigt, riktigt roligt. Jag kan inte ens drömma om något vrålkul, för jag vet inte vad som är kul längre. Jo, jag drömmer om en liten teacuphund och/eller en hund att träna agility med. Buzz är inte omöjlig, men han är liksom inte hunden med gasen i botten, utan han är lite mer försiktig och lättstörd. Skulle vara kul att komma in i någon form av gäng är man gjorde aktiviteter tillsammans. Man lever ju bara en gång (vad jag vet). Varför avstå sina drömmar? Jag har redan lagt ner karriären och sitter ensam hemma (med Buzz som den här årstiden bara går och läger sig i soffan) hela dagarna. Och dräller ju inte direkt av kompisar (läs: ingen) som jag umgås med här i Tyskland.

Så här grått, torrt och dött var det under vår morgonpromenad i morse. Suck