Midsommardagen

Klockan är strax efter två på eftermiddagen. Jag känner mig trött och sliten efter en riktigt tuff vecka. En vecka som började med projektmöte i Sverige, fortsatte med skolresa till London och slutade med midsommarafton igår kväll. Vi grillade kött, gjorde potatissallad (vår gamla grannes recept) och åt jordgubbstårta under kvällen. "Gubbarna" drack lite konjak och rökte cigarr. Vi höll igång till efter två på natten, men det var faktiskt inte någon blöt fest. Phu. Trots det känner jag mig nästan bakfull idag. Måste vara tröttheten som tar ut sin rätt. Pulsen har i alla fall lugnat ner sig något. Med lite träning borde den gå ner ytterligare. Måste börja röra på mig mer. Det blir nästan ingenting sådant här i Waterloo. Har svårt att motivera mig att bara gå ut och gå, men det känns nödvändigt. Jag får inte ens den vardagsmotion som jag fick hemma i Sverige. Ingen promenad eller cykeltur till jobbet, mataffären, skolan. Ingenting! Inte konstigt jag rullar fram de korta sträckor jag måste ta mig för egen maskin...

Idag funderar vi på att åka och köpa ett takräcke till Audin. Kanske åker vi förbi någon galleria och tittar också. Får se om ungarna orkar. De är också helt slut.

Idag har jag varit lite duktig och gjort följande:

• Ramat in två tavlor. De är dock inte uppsatta ännu.
• Tagit hand om en massa disk från gårdagen.
• Vattnat blommorna
• Kört hem dotterns kompis

Saker jag fortfarande inte gjort:

• Spikat upp tavlorna. Börjar bli en lång följetong det här.
• Motionerat
• Städat färdigt i källaren
• Bokat resorna till och från Sverige i sommar (maken krymper tiden för sverigebesöket mer och mer för varje dag som går, men jag VILL HEM TILL SVERIGE och stanna där så länge det går)
• tvättat
• dammsugit

Var visst inte så duktig i alla fall. ;-)

Vädret är lite trist. Grått och ca 20 grader varmt. Blåsigt. Känns som en vanlig midsommarhelg med andra ord. Jag hade gärna åkt och tittat på spektaklet "Slaget vid Waterloo" som de spelar upp med fler hundra statister varje år vid den här tiden. Maken känner dock inte för att ta oss (familjen) ner till kaoset. Får väl göra det nästa år i stället. Kan vara bra att ha lite att se fram emot.