Vardagliga tankar från en ännu mer desperat (fortfarande deltidsarbetande) hemmafru...
måndag 9 januari 2012
Åh så drygt
Nu har maken och jag ätit och tränat som värsta hälsonördarna i 10 dagar (!) och själv jag har gått ner hela 1,1 kg *ironi*. Så mycket har min vikt fluktuerat även med min tidigare (mycket godare) chokladdiet, så det känns jäkligt surt. Ja, men ett kilo på tio dagar blir ju ändå 36 kg på ett år säger ni kanske. Visst, men jag har tappat sugen redan nu. I helgen hade jag gått ner två kilo och idag har jag nästan gått upp ett kilo igen. FASTÄN jag varit duktig med både träning, mat och avstått godis. Blä, blä, blä. Jag skiter faktiskt om det är vätska, eller om jag ökat min muskelmassa eller någon av alla andra standardförklaringar som brukar dyka upp. Jag vill bara att det ska synas på vågen just nu. Så det så... :-((((
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet att du sa att du skiter i muskelmassa och dylikt MEN muskler väger faktiskt mer än fett!
SvaraRaderaStrunta i vågen och använd måttband i stället så får du med all säkerhet se resultat!
Ha det bäst!
Kram
Tack för uppmuntran :-)
SvaraRaderaJa, måttband är bra! När vi hade viktväktarcoaching här på jobbet för hundra år sen skulle vi bl a skriva upp mått runt hals, byst, överarm, midja, stuss, lår och knä. Sen mätte vi med i o f s ganska långa mellanrum men jäklar vad smala knän och så man fick av dieten!
SvaraRaderaPrecis vad jag skulle skriva också - mät istället vetja. Där tror jag du kommer hitta roligheter om nu vågen trilskas :)
SvaraRaderaOK. Jag fattar att du skulle vilja gå ner alla 25 kg typ nu, men om du är lite realistisk så vet du ju att 1,1 kg på 10 dagar är jättebra!
SvaraRaderaJag kör på "inget måttband, ingen våg - metoden". Har nämligen ingetdera och tänkte passa på att väga mig när jag springer på en våg någongång ibland och försöka koncentrera mig på att må bra istället. Om det funkar vet jag inte.
36 kilo på ett år! Det är ju fantastiskt positivt och sporrande att se det så!
SvaraRaderaMen jag vet, tålamod är svårt! Jag säger bara heja på och lycka till!
Åh ja, om man nu ska skriva om godis på den här bloggen :-)
SvaraRaderaRudi gillar absolut den mjuka sorten också, men jag tror allt att den hårda är storfavorit!
Jag antar att du försett dig med de tidskrifter du vill ha av januarinumren när du var i Sverige under julen? Så det blir tidigast februari?
Svar på kommentar hos mig: Vad kul, har du träffat bergers?
SvaraRaderaDet finns ju Poil Long och Face Rase, två olika pälsvarianter, och jag trodde Spunkvalpen skulle bli ett lurvigt Poil Long-kakmonster-look-alike, men hon blev en kalhuggen Face Rase istället.
Så då kanske det var PL du träffade? Kul att du gillade dem, då har vi lite lika hund-smak måhända? För bergers är da shit liksom, älskar dem :)
Och nu blev det fel signatur, skulle ju inte vara Koola Viola utan HumleSpunk. Gah på det här med att logga in här och logga in där ;)
SvaraRaderaSv: Under första valptiden är det bökigare att ha två, tyckte jag. Det blir lite plock och pyssel när man ska lära känna den nya, samtidigt som "den gamla" ska ha sin tid. Och träna kontakt och inkallning och koppelvett och rumsrenhet med valpen utan att det sker på bekostnad av "gamlingen".
SvaraRaderaAnnars har jag bara upplevt det som positivt, men sen är jag ju en träningstok också ;)
Pst! För lite fler åsikter, kolla gärna här:
http://www.alltomhundar.com/hundforum/viewtopic.php?f=1&t=88022
och här:
http://www.alltomhundar.com/hundforum/viewtopic.php?f=1&t=76308
Lås in vågen, prova istället samma byxor en gång i veckan är mitt tips! Lycka till! Och Berger (helst face rase) är ju underbara hundar!!
SvaraRadera