Maken har varit borta två kvällar på raken och jag känner mig så förbaskat ensam. I stället för att bli rasande effektiv och göra allt som behövdes, blir jag passiv. Jag bara sitter här framför datorn och slösurfaroch tittar på just egentligen ingenting. Jag blir så trött på mig själv. Fy f-n vad tråkigt det är att gå hemma hela dagarna!!! Jag lovar att det är kuligare att jobba. Och mer inspirerande. Och mer omväxlande. Och så...
Och nu blev jag ledsen också. Typiskt.
/Från en otacksam hemmafru
Usch vad det lät trist...hoppas det känns bättre inom snar framtid. Det nästan så jag får lite dåligt samvete, när jag går omkring här och tycker det är helt underbart att inte vara upplåst, utan att jag kan göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill! Det känns som om jag hinner arbeta alldeles tillräckligt ändå.
SvaraRaderaÅh vad jag hade varit glad om jag kunde känna som du! Jag vet ju att jag borde vara tacksam över möjligheterna. Men jag funkar tydligen inte så. Men dåligt samvete ska du absolut inte ha. Njut allt vad du kan vet ja!!! :-)
RaderaDet gör jag, och jag lider verkligen med dig som inte inte kan göra det, fast man vet aldrig..."plötsligt händer det" har jag hört!!
SvaraRaderaJag hade ett gäng grejor på min "att-göra-lista" men jag har verkligen inte fått något gjort heller.
SvaraRaderaEller... jag har ju tränat trick och agility med hundarna och tagit en långpromenad i regnet. Sånt roligt.
Men allt det där andra, tråkiga. Loj är bara förnamnet...
Hur länge ska din make jobba i det däringa utlandet egentligen? Och finns det inget tidsfördrivit jobb du kan hitta? Starta nätshop eller hitta nåt timvik i nån affär, bara för den sociala biten? Eller erbjuda dina matteliga tjänster på nåt vis?
...eller skaffa dig en hund till, då. Det tycker ju jag ;)
Och ta klickerkursen via mail från Canis till exempel, eller valpkursen hos Trkman.
Hu, återigen känner jag att det är alldeles för långt mellan oss, i mil räknat åtminstone :(
Ja, det känns långt... Fast man får ju vara glad att det finns lite bloggvänner i alla fall! :-)
RaderaVi räknar nog med att stanna här i Tyskland två år till. Men vis av erfarenheten vet jag att det snabbt kan förändras. Vi kanske kommer hem redan nästa sommar, eller så dröjer det ytterligare ett par år. Beror troligen mest på var maken får jobb. Och hur länge jag står ut innan jag totalt bryter ihop...
Samma sak för mig nu när jag är arbetslös... :-\ Blir så jäkla less på mig själv! Har i princip hela dagarna fria och får inget vettigt gjort alls! Men när jag väl får några timmar på ett jobb, är full av värk och trött så jäkla vad det går undan med saker här hemma då.
SvaraRaderaJa, visst funkar man konstigt?! Man undrar ju hur det står till där uppe i "fettklumpen" ibland. Det är precis som att vi är gjorda för att stressa ihjäl oss. Eller?
SvaraRadera