Nu för tiden är ju alla uppkopplade. Det kan man utnyttja som mamma. Får man inte kontakt i verkliga livet kan man ju alltid ta det den virtuella vägen tänkte jag lite finurligt. Skickade därför ett meddelande i Skype till sonen som sitter en våning upp. Följande dialog utspelade sig:
[3:49:48 PM] Jag: Dags att komma och torka av köksbordet du!
[3:50:03 PM] Sonen: kanske det
[3:50:28 PM] Jag: Jag vill att du gör det NU, inte sen!
[3:50:41 PM] Sonen: jag kommer SNART
[3:50:52 PM] Jag: Nä NUUUU
[3:51:09 PM] Sonen: SNART
[3:51:23 PM] Jag: Nu
[3:51:25 PM] Jag: Nu
[3:51:27 PM] Jag: Nu
[3:51:32 PM] Jag: Nu
[3:51:47 PM] Sonen: SNART
[3:51:51 PM] Sonen: SNART
[3:51:55 PM] Sonen: SNART
[3:51:55 PM] Sonen: SNART
[3:51:57 PM] Sonen: SNART
[3:51:58 PM] Sonen: SNART
[3:51:59 PM] Sonen: SNART
[3:51:59 PM] Sonen: SNART
[3:52:01 PM] Sonen: SNART
Vad har jag gjort för att förtjäna detta???
PS. Han har fortfarande inte torkat av köksbordet... DS
Haha, jag smsar sonen ibland, när han sitter på övervåningen och spelar tvspel och är okontaktbar. Hör inte när man ropar alls. Sms läser han dock ;)
SvaraRaderaDi barna di barna...
Tja, det är väl som det ska vara med dessa barnen...;)
SvaraRaderaBarn är sig lika överallt. Kan inte låta bli att le igenkännande!
SvaraRaderaVore det inte oroande om det var roligare att torka av köksbordet än att spela spel med kompisarna?
SvaraRaderaJo, Åsa, det vore det väl i och för sig. Men jag är förundrad över hur många gånger man kan be om en sak utan att något händer...
SvaraRaderaLåter alldeles för bekant... hihi!
SvaraRadera