- Min viktigaste och trognaste bloggföljare min mormor som är över 90 år gammal. De dagar jag inte skriver något får jag lite dåligt samvete, för jag vet att hon tittar in på min blogg alla dagar hon kan och orkar. Tycker själv att hon är värd lite extra underhållning om dagarna och du ska veta att jag tänker på dig mormor. :-)
- Jag ville bli civilingenjör när jag blev stor och påbörjade också en sådan utbildning i slutet av 80-talet. Fel inriktning på utbildningen gjorde att jag helt tappade lusten och tillslut sadlade om och läste till gymnasielärare i matematik och fysik (förövrigt mina sämsta skolämnen på gymnasiet...). Min största framgång på tekniska högskolan var nog annars att jag blev vald till årets lucia första året jag var där. ;-) Idag är jag licad i elektronik men arbetar med universitetspedagogisk utveckling som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
- Född och uppvuxen på världens vackraste och älskvärda ö - Gotland. Trots inflyttade föräldrar som pratar halländska och småländska så lade jag och mina tre syskon oss till med gotländska. Med åren har gotländskan slipats av lite, men med tillräckligt mycket alkohol eller inspiration från andras hemlandstoner så kan jag bräka på som aldrig den.
- Heminredning och lampor är en stor passion. Gärna italienska eller danska designlampor, äldre art deco lampor eller bara uppseendeväckande, galna och udda lampor. Tyvärr syns det inte särskilt i mitt hem, då de flesta skapelser jag faller för är alldeles för dyra. Men det är i alla fall en lidelse jag har. En annan passion jag har är konst och konsthantverk. Keramik och trä är material jag speciellt uppskattar.
- Jag tycker om att måla och skapa. Har alltid tusen idéer och genomför bara en promille av dem. I slutänden tycker jag alltid att alla andra gör det bättre än jag och så kommer jag liksom inte vidare. Men det finns en glädje i att skapa med sina egna händer och det händer någon gång då och då att det blir något som jag till och med är nöjd med själv.
- Jag pratar i telefon med mina föräldrar ofta och länge. Har alltid gjort. De är mina största idoler och de bästa supportrarna man kan ha. De stöttar, tröstar och gläds med mig mest varje dag. Jag hade gärna haft dem som grannar, men så har det inte blivit. Som vuxen har omständigheterna i stället fört mig till andra städer eller t o m länder. Kanske lika bra det, för jag är en riktig mamma- och pappagris ;-)
- Som barn var jag stolt ägare till bland annat ett gotlandsruss. Strax före jag gifte mig skaffade vi en katt (abessinier) som tyvärr fick flytta ut ett par år senare då han inte kunde förlika sig med tillökningen i familjen. Många småbarnsår höll vi oss med tamråttor som sällskapsdjur. Vi hade väl ett 15-tal genom åren och jag saknar fortfarande en del av dem... Hund kom egentligen först in i mitt medvetna liv som ensam desperat hemmafru. Många timmars promenader har det blivit sedan dess. Fast någon "hundnörd" är jag egentligen inte, även om det ibland kan se ut så på min blogg. Kanske har hundarna dock fått större plats i mitt liv än de hade fått om jag hade jobbat som alla andra. Men så älskar jag dem förstås ändå villkorslöst...
- Jag sjöng i barnkör, spelade trombon i brassband och tog privata pianolektioner under hela min uppväxt. Efter att ha varit aktiv i studentorkestern och spexet under mina universitetsstudier tystnade musiken inom mig. Jag är förvånad själv och undrar fortfarande hur det kunde hända?
Vardagliga tankar från en ännu mer desperat (fortfarande deltidsarbetande) hemmafru...
söndag 17 februari 2013
Åtta saker ni inte visste om mig
Tjoho! Jag har fått en bloggutmärkelse eller bloggutmaning från Fru Venus (som jag följt i princip sedan hon började blogga). Utmaningen går ut på att jag ska berätta åtta olika saker om mig själv. Hmm. Var ska jag börja?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, det var mycket nytt, tack! :-)
SvaraRaderaÅh, vad intressant, välskrivet och kul att läsa om dig utifrån 8 olika saker! Började direkt fundera på min egen 8-punktare och får se när jag slipat färdigt på den;-). Har näml en tendens att bli omständlig och sväva ut i mina egna texter med sidospår så att det till slut blir helt oläsligt. Säkert en motreaktion till min jobbvardag som tro´t eller ej, är just kommunikation inkl texter i olika former...
SvaraRadera