Hemma igen

Buzz är hemma efter en mycket händelserik dag. Det blev inga biopsier, utan en direkt operation där de tog bort knölen vid revbenen. Den satt "lätt" till, så de tyckte att de lika gärna kunde ta bort den med en gång. Sedan fick han sin första stråldos. När jag skulle hämta upp honom hade de inte lyckats väcka honom ordentligt ur narkosen och jag blev jätterädd. En och en halv timme extra fick jag och dottern sitta i ovisshet och vänta i väntrummet! Sedan kom de ut och sa att han mådde bra och så fick vi äntligen åka hem. Buzz grät hela vägen hem och pussade oss på munnen. Han var nog hög på smärtstillande, för vi tog en kisspromenad runt kvarteret direkt när vi kom hem och han mer eller mindre rusade runt. Sedan åt han mat med mycket god aptit. Nu, ett par timmar senare är han inte lika tuff längre. Det är en slagen hjälte jag har i soffan bredvid mig.

När Buzz var på kliniken åkte jag hem och jobbade lite en stund och så tog Sid och jag vår först ensamma promenad tillsammans. Det gick så himla bra! Han går hur fint som helst i koppel nu och han skällde inte ens ut vår granntant. ;-) Faktum är att hon kommenterade hur bra det gick och jag frågade om hon verkligen menade det. Ja menvisst sa hon. Förut skällde han när vi pratade, det gör han ju inte nu! Och det har hon ju rätt i. Tänk vad bra med lite perspektiv på tillvaron ibland.

Ikväll har vi sett sista delen av Twilight och Sid har skällt ut varenda varulv han sett på tv-skärmen. Den hunden TITTAR verkligen på tv. Buzz har aldrig brytt sig. Än mindre just i kväll.

God natt!