måndag 18 februari 2013

Uppskjuten strålbehandling :-(

Knölen på frambenet växer i raketfart. :-(((
Fick besked om, så sent som 40 minuter före behandlingen, att vi inte hade någon tid idag. Ingen tid??? Jag hade ju min lapp med tiden på. Konstigt de uttrycker sig tyskarna, men anledningen var tydligen att strålningsapparaten var ur funktion. Så nu har vi en ny tid på torsdag. Synd. Buzz knöl växer med raketfart och varje dag är dyrbar.
Här går vi med hundarna jag och mina sportlovslediga ungar.
Jag hade laddat mentalt hela helgen och förberedde Buzz med långpromenad i solskenet och sedan dusch och fön innan avfärd. När jag fick besked om att det inte blev något idag grät jag en skvätt i ren besvikelse och frustration. Samtidigt släppte spänningen i kroppen. Usch vad jobbigt sådant här är.
Här har Buzz ♥ hoppat upp i knät för att trösta mig när jag ringer och beklagar mig för maken...
För dem som funderar på det här med att ge hundar strålbehandling hittade dottern en jättebra och informativ film om detta på Youtube. Det är exakt den typen av cancer Buzz har, av dokumenterad grad två (kan ha förvärrats till grad tre).
Jag lovar berätta om mina erfarenheter och hur vi resonerar framöver. Behandlingen är svindyr och självklart vill vi bara Buzz det bästa. Vi tar en dag i taget och så får vi se hur det går.
Nyduschad och fin. Gosebuzzen ♥♥♥!
Idag var faktiskt första gången Sid galopperade runt och var lite mer självständig på promenaden. Jättekul att se! Bara han inte blir för självständig. Känner mig lite osäker på hur stora svängar han tänker ta ut. Han tuffar till sig snabbt.
En nyfiken Sid.

20 kommentarer:

  1. åhh vad frustrerad jag skulle ha blivit och säkert sagt några väl ovalda ord också ;) jag förstår att du är orolig och jag hoppas att ni får bukt med tumören. Huvudsaken är ju att han i alla fall är en glad hund och jag är för behandling av cancer om man tror att det kommer att hjälpa. Hade gärna behandlat min Maya och det hade varit ett alternativ men nu var det inte det som det hade gått för långt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad vi vet är att det nog är obotligt, men går att stoppa eller fördröja utvecklingen för månader eller år framåt. Vi måste från gång till gång avgöra om det är vettigt att fortsätta med någon behandling.

      Radera
  2. äähh va fasen Finaste lille Buzz ♥ ... usch vad fruktansvärt frustrerande oroligt och jobbigt!
    Min mamma är nyss opererad för metastaser i hjärnan. Operationen blev två dagar senare än vad som var sagt från början... hemska dagar ... Jag hoppas att Buzz och hennes "behandlingsfördröjningar" inte förvärrar allt som redan är så svårt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det jobbigt och otroligt ledsamt med Buzz. Men det är ändå "bara" en hund. Hoppas verkligen, verkligen att din mamma får den behandling och vård hon behöver och att operationen gick bra!

      Radera
  3. Stor kram till både Buzz och dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, världens bästa svärmor! :-)

      Radera
  4. Usch när man laddar för något nervöst och oroligt, och så blir det inte av... Hoppas allt går bra med Buzz och att han får livskvalitet av behandlingen/-arna så det är värt det för både honom och er <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet egentligen inte vad jag hoppas på. Ett underverk kanske...

      Radera
  5. Svar
    1. Det kan vi behöva allihop. Tack! :-)

      Radera
  6. Starkt av dig att dela med dig som du gör. Hoppas JÄTTE-mycket att allt kommer gå bra!

    SvaraRadera
  7. Gillar bilderna på hundarna i den fina fåtöljen. Ser ut som en Lamino;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst är det en Lamino. Blott det bästa är gott nog för hundarna . ;-)

      Radera
  8. Usch så trist med uppskjuten behandling! Men fin info film dottern har hittat, det lät ju ganska lovande, trots allt.
    Klappa de små!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, filmen är jättebra. Jag har hittat samma information utspridda på en massa andra ställen. Tydligen ska hundar generellt sett klara den här typen av behandlingar betydligt bättre än människor. Det oturliga är att Buzz knöl på benet inte går att operera bort först. Han har knölen på sämsta tänkbara ställe. För att ta bort tumören krävs ett antal centimeters marginal, men då är hela benet borta... Bäst chans hade han nog därför haft om vi amputerade benet, så länge inte cancern har spridit sig (och det finns det ju aldrig garantier för). Fast det känns så drastiskt. Vissa tycker det är vidrigt att "stympa" sina djur så. Själv känner jag mig kluven. Jag har sett ett par trebenta hundar som tycks leva livet i alla fall. Jag tror att Buzz skulle kunna leva samma liv som han gör nu fast med tre ben (oj, så tydliga tankar har jag aldrig haft tidigare, men faktiskt). Tyvärr kan man ju inte fråga honom vad han själv tycker.

      Radera
  9. Jag hoppas verkligen det löser sig till det bästa, men jag förstår att det kan vara en jobbig tid framöver med beslut som ska fattas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hu ja. Känns liksom att det inte finns några roliga beslut kvar att ta. :-(

      Radera
  10. Hej!
    Varmt tack för att du tog dig tid att kommentera i min blogg, det uppskattas!
    Aj då, lilla fina hunden :/
    Så klart man vill det bästa för sina djur!

    SvaraRadera
  11. Stackars lilla söta Buzz... hoppas att det nu blir av på torsdag!
    Just nu lider nog du mera än vad han gör. Det är tur att de små inte
    förstår vad som händer.
    Massa kramar från
    Melodys matte

    SvaraRadera
  12. Inte konstigt du fällde tårar. Sådana här behandlingar vill man ju bara ha överstökat för att kunna vända situationen så den blir ljusare.Tufft :/
    Jag håller tummar och tår för ER och hoppas nu att nästa avtalade tid hålls enligt tidtabellen.
    <3
    kram
    Fia

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)