Italian Greyhound-valpar

I helgen åkte vi till Koblenz och tittade på Italian Greyhounds. Jag har bara sett dem vid enstaka tillfällen i verkliga livet och nu hade jag hittat en uppfödare här i Tyskland. På vägen till Koblenz åkte vi i Rhendalen och så stannade vi och åt lunch vid ett riktigt truckerställe. Det var en upplevelse må jag säga. Men vi blev vänligt bemötta, maten var god och glasen blev fyllda ända upp till kanten (ytspänning).

Hunduppfödaren och hennes son tog emot oss med öppna armar och vi stannade säkert en timme för att klappa på hundarna, ställa frågor och klämma på valpar. Italian greyhounds är verkligen trevliga! Ungarna ville att vi skulle ta med en valp hem och det hade jag gärna gjort också. :-) Men ibland gäller det ju att vara vuxen och ta kloka beslut. Sååååå, det blev ingen hundvalp (vilket inte heller var meningen med vårt besök). Nackdelen med dessa hundar är deras mycket korta päls. De behöver kläder och skydd precis som Buzz. Frågan är om man orkar klä av och på hur många hundar som helst? I sina värsta stunder måste det kännas som man har ett helt dagis när man har flera hundar kan jag tänka. ;-)

Maken med två vuxna IGs

Hur som helst är maken väldigt förtjust i denna hundras. De vuxna hundarna gillade honom direkt och kröp upp bredvid honom efter att ha pussat honom länge och väl i ansiktet. 

Little Dragons ORPHEUS

Valpen både jag och ungarna ville ha var en "blå" liten rackare. Han gillade MIG och kröp upp hos mig i soffan. Snacka om att jag var såld! Men, men. Hundvalp just nu passar hur som helst inte bra. Under en månad ska vi nu ha besök under tre veckor. Att då ha en lite hundvalp som behöver all uppmärksamhet är inte optimalt. Fast senare kanske...

Nä, jag mosar honom inte. Jag klappar! Och han njuter!