Så mycket bättre!

Ja, jag vet att ni nog är fler som undrar hur det gick på den där hundkursen, men Blogger tillät mig inte att göra något inlägg i förmiddags. Här kommer en kort rapport i alla fall.

Samma plats, en kvart tidigare, en dag senare:

Jag och Buzz kommer först till träningsplatsen och jag hinner få några ord med hundtränaren. Hon berättar att det är fyra andra hundar i gruppen, men att två inte kommer just denna kväll. Skönt tänker jag, då är vi bara tre stycken. Strax där efter dyker de två andra hundarna med sina mattar upp. Det är en svart gatuhund från Spanien och en brun hund som jag aldrig fattade var den kom ifrån. De är lite högre än Buzz, släthåriga och väger kanske 15 kg gissningsvis. Den svarta hunden var lika gammal som Buzz och efter att de hade hälsat så var det inte mycket mer med det. Sedan kommer den bruna hunden, som verkar vara yngre och lite bångstyrig. Den hoppar fram lite busigt till Buzz, som håller på att göra på sig, men sedan verkar det också går bra.

Träningspasset som pågår i en timme består av kortare träningspass där vi lär hundarna sitta kvar medan vi i olika ordning ropar in dem. Det funkar sådär för oss allihop... Men, skam den som ger sig. Träningen varvas med bus för hundarna. I början är Buzz väldigt försiktig, men han blir modigare och allt mer nyfiken på sina kurspolare. I slutet springer han faktiskt ett par ärevarv tillsammans med sina nya kompisar. Det har han aldrig gjort tidigare!

Tränaren då? Jo, hon har tydligen skrivit en hel del artiklar om traumatiserade hittehundar och ska vara en fena på det. Personligen har jag ställt "diagnosen" teoretiker, möjligen praktiker men absolut inte pedagog på tränaren. Som sakkunnig för pedagogisk skicklighet känner jag att jag får uttala mig om detta ;-) Det ska bli spännande att se hur allt utvecklas. Buzz och jag var jättetrötta efter den där timmen igår kväll i alla fall och vi ska gå dit nästa vecka igen. Då ska tränaren hjälpa oss med våra kattjagande hundar. Undrar hur det ska gå till??? Jag lovar att rapportera vidare.

Andra spännande händelser
Sedan måste jag få visa upp mina fina nya naglar! De gamla höll sig hur bra som helst i tre veckor, men eftersom mina naglar är så snabbväxande måste man göra om dem efter tre, max fyra veckor. Här kommer i alla fall den senaste versionen på naglar: 

Sonen gillade dessa bättre än de förra. Vad maken tycker framgår inte. Lite lustigt, eftersom det var han som tyckte att jag kunde fortsätta ha fina naglar. Själv tycker jag kanske inte att det är vackert - men kul! Och så känner jag mig lite gladare och hippare varje gång jag tittar på dem.

Och så skulle jag vilja berätta om farbrorn i den orientaliska mattafären, som bjöd in mig på persiskt te och sliskiga kakor samt det nya träningsstället som jag var på i eftermiddags. Men det får bli en annan gång. Nu ska hunden ut en sista gång och sedan tänker jag krypa till sängs.