Ja, faktiskt. Det är första gången jag känner så. Kanske är det inte så konstigt? Det har varit en jobbig och sorglig sommar och nu fotsätter arbetet med en liten valp. I morse kände jag mig nästan kvävd. Det får man väl inte säga så här i hundkretsar, men så kändes det. Det är jobbigt att bara tänka hund, hund, hund. Hela våren har jag (minst) varje vecka besökt veterinären med Buzz. Oroat mig dag som natt. Skött om Buzz på alla möjliga och omöjliga sätt. På semestern hände sedan det som bara inte fick hända. Kvar hade jag en lite högljudd kines/mexikan som enligt litteraturen bör ha sällskap. In flyttar en söt lite valp. Hyggligt rumsren måste jag säga (typ 85 %), som sover hela nätterna, är nyfiken och pussig. Men som innebär mer jobb...
Kommer på mig själv med att ställa för stora krav på lilla Leo. Han är 4,5 månader gammal men eftersom han redan är lika stor som Sid inser jag att jag omedvetet förväntar mig ungefär samma sak från honom. Och det är ju absolut inte rättvist.
Skulle väga Leo i förrgår kväll. Lyfte upp honom i famnen och gick in och ställde mig på badrumsvågen (han vägde 4,9 kg). Då börjar han panikartat sprattla i famnen och jag inser att det är för att badkaret är bredvid. Suck. Att det skulle fungera lättare att tvätta honom nästa gång kan jag nog glömma. Just nu önskar jag bara att mina hundar bara "kunde vara" ett tag. Inte kräva en massa särbehandling och omtanke. Men så är det förstås inte. Jag känner att jag inte orkar ha tålamod att tvätta en skrikande och sprattlande valp, torka olyckor inomhus och vakta så hundarna inte smiter från trädgården. Fast det måste jag förstås. Det skulle vara skönt med åtminstone ett staket...
*sitter och tycker lite synd om mig själv*
Men det är ju som att ha barn...man får absolut inte säga att man har dagar när man är otroligt TRÖTT på dem och allt känns jobbigt. Det erkänner inte alla. Men du kommer över tröttheten och kanske redan imorgon är en bättre dag.
SvaraRaderaKram!
Ja ett staket är underbart!! Men angående badandet du kan ju prova att klicka in badandet och börjar du nu är det läge för nästa gång han behöver bada? Sen om han gillar att äta kan man ju äta sin mat i badkaret.
SvaraRaderaåh jag känner igen mig fullkomligt i det du beskriver!! Precis så känner jag då och då!
SvaraRaderaSenast i morse när alla ville gå ut innan jag ens fått i mig allt kaffe för att överhuvudtaget kunna fungera, någon hade kräkts på soffan, en annan skällde vid fönstret, en tredje rotade i papperskorgen (någon? hade glömt att sätta för det "barn(läs hund)-säkra låset" till skåpet där den står) två hade dragkamp i en av flickornas strumpor och de övriga två suktade lystet efter min smörgås som låg obevakad när jag ständigt blev avbruten ... suck och stön ... ibland blir det bara för mycket. Kram!
Klart att du måste vara ganska slut efter sista tiden med Buzz.
SvaraRaderaOm du vill ha tips när det gäller Leos bad så läs vidare, om du inte orkar så skippa punkterna nedan. Hursomhelst hoppas jag att du snart har repat dig så att hundarna blir en källa till glädje igen, inte bara till jobb som det ju kan kännas när man är trött.
Leos badtips:
1. Skippa badrummet, börja utomhus.
2. Köp en plastbalja, ungefär en sådan som man kan bada barn i
3. Låt Leo bekanta sig med den, lägg godis i den, se till att han får en positiv förväntan när den kommer fram. Börja gärna när han har lekt/promenerat och är så lugn som möjligt. Godiset ska komma när han står lugnt.
4. Ha en centimeter ljummet vatten i botten. Belöna, mycket, för att han står still i den.
5. Ha två centimeter vatten, blöt honom lite med händerna...
6 Och så vidare tills du kan ha en hink med vatten vid sidan om, och hälla vatten över honom med en mugg eller så.
7. Till slut kan du successivt flytta baljan in i badrummet.
Detta har jag inte gjort själv, men har hört av en kompis som tog över en hund med badrumsskräck, i hennes fall gick det utmärkt, hon kan nu duscha hunden i baljan, men fortfarande inte i badkaret.
Tack för era medkännande ord. Det känns redan lite bättre. :-)
SvaraRaderaKänner också igen mig både när det gäller Bingo och sedan Musse. Med Bingo gick kvävdhetskänslorna över efter ca en månad och det var nog mest för att det var så mycket nytt med en valp som skulle rumsrenhetstränas och roas. Fast med Musse-erfarenheterna så inser jag i efterhand hur enkelt det var med mjuka Bingo som valp. Sedan är det såklart mycket jobb i början med två hundar varav den ena är valp och ska rumsrenhetstränas och miljötränas både med och utan andra hunden samt att hinna ta hand om första hunden. Även om jag inte behöll Musse så gick det bättre med det praktiska efter ca 2 månader då jag bl a kunde sluta nattrasta honom även om den jobbiga interaktionen med Bingo fortfarande fanns kvar. Vad jag vill ha sagt med denna långa utläggning är att det går over även om det känns superjobbigt när man är mitt uppe i det. Hoppas det känns bättre snart!
SvaraRaderaSå känner vi alla ibland.
SvaraRadera