- Jag har precis sagt upp mig från mitt fasta statlig jobb på högskolan och det känns SKIT.
- Jag är skiträdd att förlora min deltidsprojektanställning på universitetet, för utan det har jag inget jobb alls. Och jag tycker om mitt jobb.
- Jag känner mig ensammast i världen.
- Jag får inte ihop ungarnas sommar med alla önskemål om att ta med sig kompisar till Sverige.
- Ingen tvättar NÅGONSIN min tvätt.
- Jag står ALLTID ensam kvar i köket och städar upp efter varje måltid.
- Jag har fortfarande JÄVLIGT SVÅRT att njuta av att vara hemmafru.
- Och så är det bara allmänt väldigt, väldigt synd om mig...
Vardagliga tankar från en ännu mer desperat (fortfarande deltidsarbetande) hemmafru...
fredag 10 juni 2011
Fel sida? Japp!
Vaknade på fel sida i morse. Inte kul. Just idag känns allt så fruktansvärt tungt och tråkigt. Kanske för att jag liksom kan kosta på mig det nu när så mycket verkar falla på plats? Hur som helst är det jättesynd om mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hi hi! Fast man FÅÅÅR tycka synd om sig själv (ibland i alla fall).
SvaraRaderaJag har lyxen att vara hemma med tre (mestadels) söta små pojkar, men ibland har man bara lust att skrika till sambon: "Men för h-e!!!! Fattar du vad jag gör på dagarna...!" (Det har hänt att jag har sagt det också, även om inte just i de ordalagen). ;-)
Det är hemskt att alltid stå kvar ensam i köket.
SvaraRaderaStackars du!
Tips: Jag lämnar in min tvätt och får tillbaka den ren, manglad/struken och prydligt ihopvikt. Värt varenda öre.