Waterloo-Frankfurt-Waterloo på 31 timmar

Lämnade Waterloo igår vid ettiden i min lilla Peugeot 207, för den skulle köras till Tyskland och vi lika så. Kom fram till Wiesbaden (3-4 mil utanför Frankfurt) där min man bokat hotell. Varför min man (via sin sekreterare) bokat hotell där istället för i Frankfurt eller i Bad Soden (där vi ska bo) är svårt att förstå, men jag antar att det beror på att han tycker det är så fint?! Vi fick TVÅ olika hotellrum, vilket ledde till att dottern och jag delade ett rum och maken och sonen det andra. Urtrist tyckte vi nog allihopa, för vi gillar att vara alla i samma rum. Som salt i såret gick en stor trafikerad väg utanför våra fönster och alla sängar var riktigt urusla. Men...

* Vi såg huset! Huset vi ska bo i. Det kändes riktigt bra, även om trädgården var betydligt mindre än den såg ut på bilderna. Kvarteret var jättemysigt och ungarna verkade mer än nöjda. In i huset kom vi inte, för det var ingen hemma. Men det gjorde ju att vi åtminstone kunde smygtitta lite i trädgården. :-)

* Vi åt mat på en fantastisk italiensk restaurang igår kväll och hade slickat tallrikarna innan vi lämnade stället. Sonen åt för första gången i sitt liv en hel pizza. Om han inte börjar växa på längden i sommar, ja då kommer han att växa på bredden.

* Ungarna gjorde sina diagnostiska test i morse. Känslorna om hur det hade gått var blandade. Återseendet av skolan var inte så illa som vi hade föreställt oss. Att komma i juni när det är grönt och varmt, var något helt annat än att komma i snöslask och gråmurr.

* Maken droppade oss på Hauptbahnhof i Frankfurt. Själv fortsatte han till en mässa i Düsseldorf. Jag och ungarna åkte således tåg hem. Funkade hur bra som helst, även om loket gick sönder tre stationer innan slutstationen (10 förargliga minuter bort). En timme extra fick vi sitta där på tåget och vänta innan vi tillslut rullade in på Midi. Anekdot: Efter att ha druckit kolsyrad dryck råkar jag OFRIVILLIGT lägga av VÄRLDENS JÄTTERAP där på tåget. Snacka om att hela tågvagnen skakade av skratt. Okej. Jag fick väl bjuda på det och kunde inte hålla mig för skratt heller. Men jag vill helst inte göra om det... Har nu varit och hämtat hem hunden som bott hos min brittiska väninna under Frankfurtbesöket. Det var allt för ikväll. Nu ska vi sova, jag och ungarna.