Min hund har blivit hund!

Ja, så har det nu snart gått två år sedan vi blev hundägare och jag börjar förstå innebörden av att "det är svårt att lära gamla hundar sitta". Inte för att just det momentet är så svårt, men för att det tar låååång tid för äldre hundar att ändra på ett invant beteende. Buzz var fem år när han kom till oss och idag är han alltså sju. När han kom till oss var han så kuvad, kunde inte gå på grus, viftade knappt på svansen, kunde inte leka med andra hundar, kunde inte springa efter en boll... Allt detta har han långsamt, långsamt erövrat.

• Idag viftar han på svansen så att rumpan håller på att ramla av!


• Idag kan han gå på ojämna och knöliga underlag utan att behöva tänka. Förut försökte han alltid att undvika detta.


• Idag kan han gå en promenad i regn och blåst utan att klaga nämnvärt (även om det är lite jobbigt att passera ytterdörren mellan inne och ute vid dessa tillfällen).


• Idag kan han ligga ute och sola sig i trädgården ensam, utan att hela tiden vakta på var jag är.


• Idag springer han efter bollar och "dödar" tofflor på löpande band.


• Idag springer han ibland runt på fälten lite på eget initiativ, i stället för att gömma sig bakom min rygg.


• För två veckor sedan började han för första gången(!) springa runt och leka med två andra hundar på fältet och såg ut att ha kul. Tidigare försök till lek har bara varit ett par sekunder eller slutat med utslagna tänder...


• Senast igår tog han ett nytt utvecklingssteg och strövade runt i trädgården och undersökte grejer i över en halvtimme. Själv!

Det är makalöst att denna förändring har inträffat, men det har som sagt tagit så mycket längre tid än jag någonsin hade kunnat förutspå. Sedan glömde jag att tala om att han även utvecklat vissa mindre lyckade egenskaper, så som att han jagar katter och då är FULLSTÄNDIGT döv och att han TYVÄRR börjat vakta huset och gården på ett sätt som jag helst skulle vilja slippa. Jag fattar inte vad jag gjort för fel där?!Men jag vet i alla fall att jag har fått en gladare, lyckligare och mycket mer självsäker hund än vad jag adopterade i augusti 2008 och det känns förbaskat bra.