STÖÖÖÖN:
Igår lekte jag snäll mamma och körde dottern och hennes koreanska kompis till Main Taunus Zentrum så att de kunde inköpa lite småsaker inför halloween som firas på skolan idag. Innan vi åkte bad jag sonen att gå en sväng med hunden och påminde SÄRSKILT honom om att inte glömma nyckeln på insidan av dörren. Vad händer??? Jo han glömmer naturligtvis nyckeln... Smart som han var gick han in till grannen och frågade om de kunde hjälpa honom. De är nämligen föräldrar till vår hyresvärd. Men de hade inte någon nyckel och hyresvärden kunde inte heller hitta sin. Resultatet trodde jag var att vi alla var utlåsta. Det var nämligen min nyckel som satt där på insidan av dörren... OOOOOOOOOOOtroligt nog, hittade jag en reservnyckel i min handväska. En reservnyckel jag inte ens visste att jag hade! Men, min stackars son fick vackert sitta och vänta tills vi kom hem igen. En och en halv timma fick han vänta ute i 12 graders värme, med en nakenhund som saknade täcke. 50 av minutrarna satt jag fast i ett trafikaos (typ Waterloo) och 15 av minutrarna kom tjejerna för sent till vår mötestid. Eller faktiskt måste jag försvara dottern där. Hon kom i tid till vår avtalade mötesplats, men kompisarna skulle "bara" betala också... Resultatet var en iskall son och en iskall hund. Jag tycker riktigt synd om dem!
PHUUU:
Nu på förmiddagen har jag hålli min första webbföreläsning i Adobe Connect någonsin. Det var för ett finskt universitet och föreläsningen/seminariet/workshopen pågick i TRE timmar. Tekniken som strulat alla gånger tidigare vi försökt fungerade nu utmärkt och jag tror att alla var nöjda och glada! Skön att ha det överstökat. Det är kul att ha provat och lyckats komma ut "på andra sidan" utan att det blev totalt fiasko.
STÖÖÖÖN OCH PHUUU:
Ikväll kommer svågern med sin familj. Det är varken stöööön eller phuuu. MEN, städningen, bäddandet och handlandet innan de kommer är det defiitivt! Nu måste jag sätta igång!
Lite knasigt med de tyska dörrarna, att man kan stänga sig ute. Det hände mig när ett av barnen var baby och...det var inte roligt att höra honom gråta - ända tills maken lyckades ha sönder dörren så att vi kunde komma in.
SvaraRaderaNu har vi ett dörrlås som bara kan stängas med nyckel. Aldrig mer att jag vill bli utlåst.
Grattis till den lyckade föreläsningen. Måste ha varit ansträngande. Nu har du förtjänat en lugn och avkopplande helg...*harkel*...med släkten! *blink*
Kram Elle