tisdag 29 januari 2013

Sid (efter fyra veckor) & Buzz

Här kommer en kort lägesrapport om Sid efter att han har bott hos oss fyra veckor (dagarna innan jul räknar jag inte).
  • Maten - När Sid kom var han riktigt mager och eländig. Han kastade sig över mat och vatten som om han aldrig hade sett det tidigare. Så här i efterhand undrar man verkligen om de hade svultit honom tidigare. Nu äter han lugnt och sansat och har gått upp till en hälsosam vikt. Inga bäckenben som sticker upp likt en kossa längre!
  • Huden - var fnasig, torr och vass. Efter dagliga doser med karbamidcreme och Body Shops body butter är han nu mjuk och elastisk i skinnet. Riktigt mysig att ta på.
  • Gå i koppel - funkar förvånansvärt bra! Han går mer eller mindre fot av sig själv, då han inte tycker om drag i kopplet. Dessutom är hans "igångsättningstid" 0-2 minuter i stället för 10-15 för bara ett par veckor sedan. Många gånger börjar han bara gå. Framförallt om jag glömmer bort mig och själv bara går. Okej, det finns bättre och sämre dagar, men generellt sett har vi rönt STORA framgångar på kort tid tycker jag själv.
  • Rumsrenheten - som skulle vara garanterad. Visst sörru... Inte är han rumsren inte. Fast han kommer att bli. Jag jobbar på att rasta honom ofta. De sista "olyckorna" har jag kunnat förutse, men icke desto mindre kunnat undvika. I snörusket har Sid vissa kvällar knipit och inte velat släppa på trycket förrän vi kommit hem igen. Detta trots att jag gått extra långt när jag upptäckt att han inte vill göra sina behov.
  • Skällandet utomhus - hmmm... är märkbart bättre, men inte bra. Han skäller inte lika intensivt och inte lika länge när vi möter andra hundar i alla fall. Dessutom har det allmänna osäkerhetsskällande dämpats. Han "muttrar" fortfarande en hel del, men det är åtminstone bättre än skarpa skall.
  • Skällandet inomhus - suck. Han skäller inte alls på lika många ljud längre. Fortfarande måste han dock tala om när grannen håller på med något och det är ganska ofta. Dessutom har han börjat påkalla uppmärksamheten med hjälp av skall. Han vill gärna att det händer lite grejer runt omkring honom och när det blir för tråkigt ropar han till. Gäster släpper han dock in utan att ett ljud slipper ur honom. :-)
  • Kläder - Lilla Sid blir som en stoppad korv med dubbla lager kläder. Trots det klagar han inte. Han går att både klä på och av utan problem.
  • Kloklippning - Sid hade långa vassa klor när han kom. Jag har fått klippa dem utan några som helst problem. Konstigt. Kanske tränades han när han var valp? Hans tidigare matte här i Tyskland verkar ju inte gjort för mycket jobb med honom.
Och här är läget med Buzz:
  • Åter vänner - Efter att Buzz nästan dissade mig ett tag då Sid flyttade in är vi nu bästa kompisar igen. Vändningen kom när jag tvättade och trimmade honom förra veckan. Då släppte liksom alla hans spänningar och efter det har han gosat med mig som vanligt. Phu! :-))
  • Cancern på benet - växer inte så långsamt som jag velat tro. Tvärt om, svullnar det kring knät mer och mer. :-( Det är inte hårt och ännu haltar han inte. Men nu måste vi nog åka till veterinären för att göra upp en plan. Är det någon som har erfarenheter av att ge cellgifter eller strålning till en cancersjuk hund? Ska man, eller ska man inte??? Förut var jag helt säker på INTE. Men nu känner jag mig inte lika säker. Han är glad, pigg och ser ut att fortfarande må bra. Med behandling och lite tur kanske ha kan få något år till? Eller drar man ut på lidandet?

7 kommentarer:

  1. Lille Sid... Vilken resa för en liten hund. Fick du någonsin kontakt med uppfödaren i Danmark?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag har inte försökt ännu. Jag "ska bara"... Måste få iväg ett brev. Har ingen e-postadress, men däremot en vanlig postadress.

      Radera
  2. Nu har jag glömt...hur gammal är Sid?Härligt att vissa saker går framåt med honom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sid är tio månader nu (om allt stämmer, men det verkar rimligt). Vi måste snabbt som attan hitta en hundtränare nu, så att vi kan få träna på hundmöten och att inte skälla i onödan här hemma.

      Radera
  3. Tycker du ska ge dig själv en massa beröm för hur bra det går med Sid nu!
    En sådan där förändring sker inte av sig själv, han har helt enkelt en duktig och tålmodig
    matte med rätt sinnesstämning.
    Kram
    från Melodys matte

    SvaraRadera
  4. Vilken liten duktig krigare lille Sid. Stora framsteg. Ta åt dig äran för det är du som håller i snöret!!!
    Min rottistik hade en cancersvulst som satt illa - lungorna. Så vi fick rådet att inte medicinera.
    Bästa råd du kan få är nog att känna in lille Buzz. Du är ju den som känner honom bäst. Så länge han inte har ont och mår dåligt, behöver du nog inte fundera. Den dagen det kommer, får kanske fundera utifrån vad veterinären kan erbjuda.
    KRAM
    Fia

    SvaraRadera
  5. fyra veckor är en kort tid ... Du och Sid har gjort enorma framsteg och allt detta tillsammans med att ni fortfarande håller på att lära känna varandra! Grattis :-)

    Finaste Buzz, får han en bra behandling så kommer han väl inte behöva lida ... Så länge han inte själv har ont eller att knölen hindrar honom från att leva ett rörligt hundliv så är det nog skönt att känna att du har givit honom all hjälp som finns att erbjuda (och att han inte blir sjuk av själva behandlingen förståss) ... Att han trivdes med att bli badad och trimmad tyder väl ändå på att han fortfarande trivs med sig själv. Min Afghantik fick en stor juvertumör vid 12 års ålder, fram till att hon fyllde 14 år mådde hon bra av all den vanliga pälsvården, sedan en dag syntes det tydligt att hon inte ens ville bli fin längre ...

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)