tisdag 15 januari 2013

Svinkallt och om att vänja sig

I morse var det svinkallt när jag gick morgonpromenaden med hundarna. Sex grader kallt - det är kallt i Frankfurt. Nu hotar de med snö idag eller i morgon. Suck. Det är inte det jag längtar efter. Förra veckan började det lukta vår här. Koltrastarna sjöng och det var 5-10 grader varmt. Mycket bättre om du frågar både mig och hundarna. Nu är det i stället dubbla lager kläder som gäller. Men det funkar i alla fall. Det blev 70 minuters promenad i morse trots kylan. Tack och lov var det vindstilla.
Idag på morgonen! Isande kallt, men ack så vackert.
Själv försöker jag vänja mig vid min nya hund - Sid. Ena stunden älskar jag denna lilla lena, keliga, roliga, sällskapliga, vänliga goa skrutt. Andra stunden går han mig på nerverna. Jag som valt och valt och valt hund! Han skulle ju vara en tyst hund - men är tyvärr inte alls det. Sids skall är skarp och högt, som hos en större hund. Han larmar nya ljud och folk som rör sig ute på gatan. Men det kanske ändå inte sker mer än tio gånger på en dag och i tid kan det knappast handla om mer än fem-tio minuter. På nätterna är han tyst och sover lugnt. Värre är kanske att han skäller i princip ut alla hundar vi möter när vi är ute och går. Om möjligt börjar han 100 m innan och går sedan och "muttrar" i 50 m till. Tack och lov är det inte alltid möjligt...  Jag blir superstressad av detta. Jag "hatar" nämligen små skälliga hundar och har i alla år lovprisat min tysta älskliga Buzz. Om jag tillåter mig att vara lite försiktigt positiv verkar det ändå som att Sid skäller mindre intensivt och kortare tid nu när han har "känner" hunden vi möter. Kanske det finns hopp ändå? Please! Orsaken till att Sid skäller när vi är ute och går tolkar jag som ren och skär osäkerhet/rädsla. Därför skäller han inte lika mycket idag som igår, eller lika mycket igår som i förrgår. Men med tanke på hans ljudnivå och intensitet känns det dock fortfarande som alldeles, alldeles för mycket. I morse kändes det ändå inte så jävligt som tidigare. Vi träffade bara snälla hundar och Sid fick hälsa på några men inte alla. Jag lyckades lura honom att leta godis vid två tillfällen vid hundmöten. Då hade han inte tid att skälla på dem så mycket ;-)
Sid vägrar gå. Det är lite obehagligt det här. Jag vet inte riktigt vad, men något är det säger Sid.
Jag har tittat på massor av filmer på Youtube hur man ska göra vid "hundaggressivitet". Ser skitlätt ut, men de har ju hundar som ändå fokuserar på sin ägare lite nu och då. När Sid blir rädd blir han stel som en pinne och svår att kommunicera med. Jag antar att jag i början bara får acceptera att allt inte funkar optimalt. Han och jag kan ju inte lära oss allt på en gång. Just nu har Sid ibland fullt upp med att hålla koll på andra hundar, fåglar, bilar, konstiga saker, konstiga ljud, hotfulla saker, hotfulla ljud, koppel, hundkläder... Men miljöträningen måste ju börja någonstans. Jag har bestämt mig för att den börjar med våra dagliga promenader. Vi går förbi skolor med skrikande ungar, maskiner som låter, vi möter olika sorters hundar och människor. Det får kanske stanna vid detta ett tag till. Han har ju trots allt bara varit hos oss i två veckor.
Men kom nu Sid! Jag är trött på att vänta säger Buzz.
Håll med om att det är lite tragikomiskt. Jag var rädd för att hunden skulle vakta maten, att det inte skulle funka med Buzz, att den inte skulle gilla att åka bil, att han skulle vara skotträdd, att han inte skulle gå att lämna ensam och att den skulle pinka revir. Inget av detta är i dagsläget något problem. Det är i stället att han är så himla högljudd (mellan varven) som är problemet. Och att just denna hund skulle vara tyst hade jag ju redan "garantier" på från säljaren och genom valet av ras/raser. Trodde jag...

Buzz framstår fortfarande som den "optimala" hunden, även om man plötsligt kan skönja vissa svagheter när man jämför med Sid. Även solen har sina fläckar minsann. ;-)

Vi går en spännande vår till mötes!

12 kommentarer:

  1. Själv fick jag av en slump en helt stum hund. Rudi har under sina fem år ännu inte skällt, morrat eller gnällt, undrar om han har stämband? Det är lite märkligt, men vilsamt, med en sån. Men eftersom vi bor ensligt i skogen skulle det ju vara bra med varningsskall.
    Är Buzz en tyst hund?
    Skällig eller ej, charmig ser han ut, din Sid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Buzz är en tyst hund. Men inte SÅ tyst som Rudi. Han skäller kanske en gång i månaden. Typ. Och då är det ETT skall och sedan är det tyst igen. Sedan har Buzz och jag utvecklat ett "trygghetsljud" som vi använder när vi gosar. Men han är väldigt, väldigt tyst.

      Sid är ljudligare hela han. Men inte bara på ett negativt sätt. Han "snackar" liksom lite med en ibland och det är egentligen ganska mysigt. Och visst ser han charmig ut. Det tycker jag med. Fast alla delar nog inte den uppfattningen ;-)

      Radera
  2. Oumberlige Peter tittar förbi, hälsar och säger att här är det snöfall och bara 2 minus idag!
    Voff....eller vad man nu säger i hundkretsar till varandra?
    Ha en fin fortsatt vecka!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir lika glad varje gång du tittar in. Synd att tråka ut dig med hundsnack, men det gå nog över ska du se! ;-)

      Radera
  3. Lille Sid! Min erfarenhet av omplaceringshundar är det inte är någon större mening med att oroa sig för mycket i början, ge honom två månader att landa, så ser du vem som har flyttat in hos er. Beträffande klickern kan man ju även belöna med leksak/lek, om du kan hitta något som är ännu roligare än klickern. Eller hoppa över frukosten och träna efter promenad då han kanske har gjort av med en del energi och dessutom är hungrig.
    Jag är övertygad om att lille Sid, precis som Buzz, kommer att finna både sig själv och sin plats i familjen, och att ditt liv som matte till Sid kommer att bli väldigt kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi behöver nog landa både Sid och jag. Även jag behöver några månader på mig att ställa om på känner jag. Men mer och mer inser jag att Sid (precis som Buzz) är en "omplaceringshund" med alldeles för lite erfarenhet i bagaget. Tror att det finns människor som redan i detta läge hade tyckt att de hade funnit en kul och utvecklingsbar hund i Sid. Jag är lite mer svårflörtad tror jag. Och kanske är jag helt enkelt för oerfaren. Men det behöver ju inte betyda att det inte blir bra i slutänden.

      Radera
  4. Nu har vi inte bara fått lite snö, utan nu har även kylan slagit till här.
    På tal om hundar som låter så har jag fått höra att Shih tzu aldrig skäller, men det måste ha blivit något fel här, för Melody har ett skall som skär genom märg och ben. Det var ju så att det blev en
    Shih tzu till, för att Shakira är så tyst och lugn och aldrig skäller. Melody ger skall när hon vill något, ha mat, gå ut eller busa. Hoppas det är ett valpbeteende och att hon inte börjar skälla på mera saker.
    Förstår din frustration, men beror det på osäkerhet så försvinner det nog när han blir riktigt trygg.
    Ha det gott!
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just därför blev det en kines/mexikan-mix också. Optimala tysta hunden - trodde jag... Vet inte hur gammal Melody är, men Sid är redan nio månader. Fast om senaste informationen är korrekt, så mognar mexikaner mycket sent. Det kan alltså ta 1-1,5 år innan han mentalt mognat.Då ska de tydligen märkbart "gå ner i varv". Hoppas han mognar tidigt "Sidden". ;-)

      Radera
  5. Ge honom (och dig själv) tiden. Tålamod är en dygd (vilket jag själv hatar)och de som är en gång präglat på hunden kan ta längre tid att ta bort än själva präglingen.
    "Man" säger att en omställning rent minnsemässigt, tar minst 3 veckor för en hund. Kanske ska du inte ha för hög kravställning så här i början. viktigast är tryggheten att landa i flocken.
    Det går säkert jättebra om du (ni) har lite is i magen och mycket beröm när han är tyst och har kontakt.
    kramis
    Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Phu. Bara en vecka kvar då, så har han landat och blir perfekt! ;-)

      Radera
  6. Supervackert!
    Men förstår att de små vovvarna föredrar annat väder. (Och du också). :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var jättefint. Idag är det snö och inte lika kallt i stället. Frågan är vad som är bäst?

      Radera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)