Nytt belgiskt rekord i bilköer - 948 km! Och ofrivilligt hundbesök. De ni.

Tjohoo! Det gamla rekordet som också sattes i år var på 520 km. Idag nästan dubblades kölängden alltså. Vi har bott i Belgien de två kallaste och snöigaste vintrarna på mannaminne! Kul - NOT! I morse kom det snö på nytt (när det borde vara vår här). Det är katastrof i ett land som detta. De flesta belgare kör med sommardäck (inklusive mig själv), eftersom det per definition inte snöar här... och snöröjning existerar bara i form av saltning. Det resulterar i att trafiken sniglar sig fram i typ 20 km/h. Jag skojar inte. Det tog mig 45 minuter att köra ungarna till skolan och det är HELA 2,5 km. Då undrar man förstås varför de inte fick gå till skolan. Men faktum var att när vi satte oss i bilen hade det visserligen snöat, men det snöade inte just då. Jag hann dock bara åka 100 meter så satte det igång igen. STÖÖÖN.

Dagen till ära hade jag även baxat in hunden i bilen för en hundpromenad på fälten utanför skolan. Eftersom vädret och vägen ändå var skit bestämde jag mig för att hålla fast vid min plan. Följaktligen fick vi en 45 minuter lång och snöig promenad tillsammans med Bingo och hans matte. Buzz försökte för första gången på sex månader att leka med Bingo. Men Bingo fattade ju inte ett endaste dugg. Som han försökt och trugat för Buzz tidigare utan något som helt resultat. Men så idag släppte det alltså. För Buzz. Inte för Bingo. Men i rättvisans namn måste väl även Bingo ha sex månader på sig att vänja sig vid tanken. Någon rättvisa får det ju vara?

I eftermiddags när jag hade hämtat ungarna från skolan fick vi besök av en förrymd labrador. Det första som hände när vi hoppade ur bilen var att han hoppade upp och snodde dotterns mössa. Sedan lekte han jaga och tafatt med oss en lång stund. I början skrattade vi lite, men efter en stund var det inte lika roligt längre... Med lite list och hundgodis som jag hade i jackfickan kunde jag såsmåningom lura till mig mössan. Då kom nästa problem. Hunden ville följa med in. Och han var mycket bestämd. Och stark. Tillslut lyckades jag lura in honom i trädgården och stänga grinden. Ungarna kunde då ta sig in genom ytterdörren som befinner sig på andra sidan grinden. Men så ville jag ju själv också gå in. Vad göra? Jag hittade en liten boll i trädgården och fick en genialisk idé. Tyckte jag. Jag öppnade grinden och slängde iväg bollen. Och det funkade ju jättebra, hunden sprang efter bollen och jag sprang in genom ytterdörren och slog igen den med en smäll. Då kommer hunden tillbaka. Med bollen i munnen... Hunden stod sedan och ylde och stampade utanför vår ytterdörr i ytterligare fem minuter. Krafsade på glaset och ville att vi skulle öppna. Men det gjorde vi inte och hunden försvann.

Ni undrar säkert varför vi inte tog hand om den bortsprungna hunden. Eller ringde polisen. Tyvärr är lösa hundar väldigt vanlig här i Belgien. Lösa (men ej hemlösa) hundar. Denna hund hade helt uppenbart ett hem han med. Han hade halsband (utan telefonnummer eller namn) på sig. Så jag hoppas att han tog med sig bollen och lullade hem till sitt.

En hundras jag inte gillar: Labrador
En hudras jag gillar: Chinese crested