Igår åkte vi iväg igen, för att fortsätta lära oss själva och hundarna lite vett och hyfs. Ja, det gäller nog faktiskt både oss hundägare och hundarna när jag tänker efter. Morgonen började bra. Rastade Buzz, som gjorde alla behov i lugn och ro. Packade matsäck (för vi blir så hungriga av allt tränande) och blev upphämtad vid halv tio. Bilresan gick bra. Buzz gnällde bara en liten stund då och då. Där emellan lade han sig till ro i bilen och sov. En liten seger mitt i allt elände. Vi ankom en kvart för tidigt och passade på att rasta hundarna en sista gång. Perfekt upplägg!... NOT...
Jag skulle få börja visa lite "titta", "fot" och "sitt". Inga problem kände jag. STOORA problem kände Buzz. Han vägrade att "sitta" under en hel timme! Varje gång jag fick släppa honom lös sprang han till grinden och stog där och väntade på att få åka hem! J-kla hund! Hundtränaren försökte på nytt muta min hund med korv - men Buzz ville inte ha. Då sade hundtränaren till mig att inte mata hunden innan vi åker dit, men han äter bara mat på kvällarna, så han var ju halvsvulten! Men jobba för käk tänkte han i alla fall inte göra där och då. Hundskrället. Hundtränaren töstade mig också med att han inte är en "arbetande" hund utan en sällskapshund.... Men då borde han väl för farao orka sitta???!!!
Jag kände mig verkligen som Alex Schulman som han beskriver det i sitt blogginlägg idag.
Senare på eftermiddagen tog jag med mig Buzz på fälten. Där satt han, stannade och gick fot hela vägen. Vilket ödets ironi! Idag på morgonpromenaden var han ännu duktigare. I koppel. Ja, jag fattar då mig inte på min hund ibland. Måste vara usel matte. Suck.
Han kanske måste visa "kompisarna " att det är han som bestämmer hos er ;-)
SvaraRaderaHe, he. Det kan man lugnt påstå.
SvaraRaderaI den här familjen är det hundarna som uppfostrar människorna...
SvaraRaderaÄr instruktören kanske för burdus för Buzz? Något är det ju han reagerar på så att han inte kan koncentrera sig på träningen (undrar för övrigt om inte detta är typiskt för rasen - de känsliga små själarna kan behöva en mycket trygg miljö för att prestera...) I alla fall är det så med Zelda... Det blir en extra träningsutmaning, de vet ju precis vad de ska göra, men klarar det ändå inte.
SvaraRaderafniss...jag kan inte applicera nåt av det som hundtränaren sa till mej, med min Nicke-vovve:) han uppför sig helt enkelt inte som en hund. Man kan inte begära av honom att vara "en hund" när han är en Kung i sina ögon...
SvaraRaderavärldens lydigaste när HAN känner för att visa det...
totalt ignorant om man försöker leka "ledare" över honom:)
Mamma, med stort M, är jag för Nicken.
Bamsen däremot uppför sig som en hund ska:)
han vet han är en hund. Men nicke...många saker är han men mer ett barn än en hund...fniss fniss...bara att gilla läget:)
Tack för alla kommentarer! Jag tror precis som Åsa Nilsonne att Buzz är en ganska känslig själ. Det var många hundar i rastgårdar runt omkring vår träningsplan, så han blev antagligen störd av miljön direkt. Trots att vi ju varit där förut. Inte blev det bättre av att jag blev stressad av att han inte presterade något heller...
SvaraRadera